Lyktor och lampor med brinnande lågor

Elden är den traditionella och stämningsfulla ljuskällan inom friluftslivet under den mörka tiden av dygnet. Även vanliga facklor, stockfacklor och tjärgrytor skapar stämning. Vandrarens egentliga och vanligaste ljuskällor som grundar sig på brinnande lågor är stearinljus och olika lyktor. Lyktor försedda med stearinljus är bärbara stearinljuslyktor samt traditionella is- och snölyktor på vintern. Övriga ljuskällor är lyktor som drivs med lampolja eller lyspetroleum samt gas. Ytterligare finns lyktor där lampoljan förgasas under tryck. Alla dessa lyktor är lämpliga för lägerförhållanden och stugbruk.

Den vanligaste ljuskällan som drivs med lyspetroleum eller lampolja är stormlyktan vars ömtåligaste del är glaset. Det är bra att se till att lyktans platta veke är rak så att den brinner jämnt. Eftersom stormlyktan till sin konstruktion är stabilare än de andra lyktorna är den lämplig för friluftsförhållanden. Den kan användas både inom- och utomhus.

Oljelamporna drivs med lyspetroleum eller lampolja. De har antingen en veke eller både en veke och en glödstrumpa. En traditionell oljelampa lyser bra. En fast monterad oljelampa försedd med glödstrumpa håller även i flitig användning.

Gaslyktor som drivs med flytgas har ett klarare ljussken än traditionella oljelampor. Lamporna är försedda med glödstrumpa och i allmänhet en användarvänlig piezotändare.

Sådana oljelampor där lampoljan förgasas under tryck används då man behöver mycket ljus. Lampan drivs med förgasad lyspetroleum eller lampolja litet på samma sätt som i en gaslampa. Innan man tänder lampan bör man värma upp brännmunnstycket genom att bränna litet träsprit i en skål under glödstrumpan, så att lampoljan i munstycket förgasas varefter man kan öppna ventilen. Ljusstyrkan kan justeras med nålventilen.

Innan man förflyttar vanliga och förgasande olje- och gaslampor bör de förpackas noggrant och själva transporten bör ske försiktigt så att inte glödstrumpan går sönder.