Vandringsområden i Norge
Områden
Det finns många slag av friluftsområden i Norge, nationalparker och olika naturskyddsområden. I närheten av många tätorter är välutrustade omfattande närrekreationsområden (marka). Kanske den kändaste av dessa är Oslomarka (schage.net, på norska).
Olika naturskyddsområden i Norge är nationalparker, landskapsvårdsområden, naturskyddsområden, naturminnesmärken samt skyddsområden för biotoper och arter. Mer information om Norges nationalparker samt nationalparkernas naturum (miljodirektoratet.no, på norska).
Eftersom det finns en stor mängd av olika vandringsområden i Norge, har landet indelats i följande geografiska storområden för att göra det lättare att hitta rätt vandringsområde: Östra Norge, Jotunheimen med omgivande fjällområden, Södra Norge, Hardangervidda, Västra Norge, Mellersta Norge, Norra Norge samt Spetsbergen. På alla storområden finns ett flertal vandringsområden med vandringsleder och övernattningsstugor. Läs mer om vandringsområden (ut.no/omrade, på norska).
Vandringsleder
I Norge finns en stor mängd olika slags vandringsleder, av vilka största delen i fjälltrakterna. I Norge finns sammanlagt ca 20 000 km markerade sommarleder och ca 6 500 km markerade vinterleder. Längs lederna finns stugor, eldplatser, spångar och broar samt andra friluftsanordningar.
Ledmarkeringar
I Norge har lederna i allmänhet markerats med ett rött T, som målats på stenat. På myrar och i skogar har även använts pålar, vars övre ända är rödmålad eller där finns en röd ring. På vissa områden har man även målat det röda T:et på trädstammar.
En led som markerats med målade stenar kan ibland vara svår att följa, eftersom markeringarna även på sommaren kan vara under snön, eller en snölavin har kunnat flytta på de markerade stenarna. Kvaliteten på markeringen växlar avsevärt, så man bör aldrig bege sig på tur utan karta och kompass.
På sammanhängande skogsområden, såsom i Oslomarka eller i Finnskogen har sommarlederna i allmänhet markerats med blått.
Korsning av glaciärer och vattendrag
En del av vandringslederna går över glaciärer. På livligt frekventerade glaciärer uppstår tydliga stigar. Stigarna kan gå via snöbryggor och under dem är djupa glaciärsprickor. Man bör minnas att snöbryggorna kanske inte mera håller, även om den varit tillräckligt stark för vandrare som gått där tidigare. Om man vandrar på glaciärer bör man alltid gå i replag och ha tillräcklig glaciärkunskap.
Längs lederna kan det finnas dels broar som är i bruk hela året och dels sommarbroar som är i bruk under barmarkstiden. Då man planerar en tur till försommaren är det bäst att på förhand kolla upp om sommarbroarna redan är på plats, så att man inte råkar ut för obehagliga överraskningar. På de nyaste friluftskartorna har de stadigvarande och sommarbroarna markerats med separata kartsymboler.
Svårighetsgrad
I Norge är höjdskillnaderna större och sluttningarna brantare än i Finland. Man får reda på ledens svårighetsgrad genom att jämföra den angivna ungefärliga tiden för leden med dess längd. I norska förhållanden är den ungefärliga tiden en bättre mätare att beskriva ledens svårighetsgrad än dess längd. En god minnesregel att lägga till en halvtimme för varje 300 meter man går uppåt. För en vanlig vandrare från Finland är de angivna tiderna utan pauser alltför korta, eftersom norrmännen i allmänhet vandrar med en lätt packning. Det lönar sig att jämföra den egna marschhastigheten med de angivna tiderna, så att man kan få egna kalibrerade tider för olika sträckor.